Miljö och landskap

Miljö och landskap

Sardinien är “nästan en kontinent".

För många är ön känd för sin stora variation av olika landskapstyper från norr till söder, för dess naturliga skönhet och rika flora och fauna. Ön är belägen i mitten av västra Medelhavet med en yta på 24 089 kvadratkilometer, inklusive de många mindre öar som omger huvudön. Sardinien är cirka 18 gånger mindre än Sverige. På Sardinien finns några av de viktigaste naturmiljöerna i Europa och ön är även känd för sina vackra stränder.

Södra och norra Sardinien

Två stora slätter utmärker södra och nordvästra Sardinien, Campidano och Nurra. Här kan man uppleva ett jordbrukslandskap som kännetecknas av en stor mängd trädgårdar, åkermark och vingårdar. Här finns öns största vin- och spannmålsproducenter.

I nordost finns ännu ett unikt landskap, Gallura, där granitklippor i olika former och storlekar bryter av den vanliga medelhavsvegetationen. Här har solen, vinden och regnet gröpt ur granitmassiven i ovanliga och spännande former som den så kallade Elefantklippan. Denna naturliga “skulptur” finns i närheten av Castelsardo och är nog den mest kända.
Havet och stränderna i den här delen av Sardinien förhöjer dess skönhet än mer.

Iglesiente

Här i den sydvästra delen av ön ligger en naturpark som är känd för sina geologiska, historiska och miljömässiga värden. Denna park erkändes 1997 som världsarv och upptogs 2015 på Unescos lista över globala geoparker.

Till fots, till häst eller på cykel kan man ta sig fram längs olika leder i de åtta områdena i parken, som har en total area på 3 800 kvadratkilometer. Här finns hela 81 sardiska byar i inlandet och vid västkusten.
När man besöker parken får man ta del av en historia som sträcker sig 500 miljoner år bakåt i tiden. För 8 000 år sedan började malm brytas i området och av detta ser man fortfarande spår, då de olika folken i sökandet efter mineral har gjort avtryck i landskapet.


Centrala och södra Sardinien

I den centrala och sydliga delen av ön, väster om Oristano-bukten, finns en basaltplatå som på sardiska kallas ”Sa Jara”, på svenska “Burken”. Här lever vilda hästflockar som kallas ”I cavallini della Giara” eller “Burkens hästar” och är en av de sista vilda hästraserna i Europa.
Vegetationen är av typisk medelhavskaraktär men något som sticker ut är är de så kallade “I Paulis”, naturliga sänkor i landskapet som efter vårregnen täcks av vattenmöja som hästarna älskar. Här finns en magnifik utsikt över det sardiska landskapet, särskilt Marmilla, ett område som kännetecknas av ett böljande åkerlandskap.

Centrala Sardinien

Mitt i Sardinien domineras landskapet av berg och kullar. Bergsmassivet Gennargentu når här 1 834 meter över havet vid sin högsta punkt, Perdas Cràpias, som även är känt som “Punta La Marmora”. Namnet härrör från en av de många utländska besökare som under århundraden har utforskat och beskrivit Sardinien. När du når toppen slås du av ett hisnande landskap och klara dagar kan man beundra Sardinien i dess fulla prakt.


Barbagia och Ogliastra

Här i centrala Sardinien, från bergen i Barbagia till havet vid Oroseibuktens östra del, finner vi ett mycket omväxlande landskap med kullar, beteslandskap, raviner, dalar, skogar, stränder, klippor, grottor, och kristallklart hav. Två intressanta regioner är Barbagia och Ogliastra som har en rik historia och kultur. Bergen som förbinder dessa båda regioner i öst är bland de mest välbesökta i Europa av vandrare, klättrare och grottforskare. Bergen här är av kalksten och här finns många grottor som går att utforska via välpreparerade leder. En av dem förtjänar särskild uppmärksamhet: I Ispinigoli finns den högsta kalkstenspelaren i Europa, cirka 36 meter hög.

I den östligaste delen som når till havet Ogliastra-regionen finns de så kallade “Kalkstensklackarna”, ”Tacchi calcarei”, en sorts utskjutningar i berget av kalksten och dolomit som fått sitt namn eftersom de liknar skoklackar. Den mest berömda är Perda ‘e Liana som avgränsar området från bergskedjan i Gennargentu.


Unik vegetation

I den här delen av ön kännetecknas vegetationen av många endemiska arter och stor variation: från berg till hav och däremellan skogar med stenek, al, idegran och järnek uppblandade med gräsbevuxna färgsprakande ängar där den för medelhavsområdet så typiska macchian växer. Om man ger sig ut på utflykt kan man, om man har tur, få syn på skyddade arter som mufflonfår och kungsörn.

Skyddade områden

För naturälskare saknas inte skyddade områden med stora naturvärden på Sardinien:

Asinara i nordväst
Porto Conte och Capo Caccia i nordväst
skärgården i La Maddalena i nordost
Sardiniens park för geologi, historia och miljö i sydväst
Molentargius - Saline i Cagliari i söder.

 

Det finns dessutom fem skyddade marina områden och olika områden som är intressanta på grund av växt- och djurarter som skyddats på EU-nivå. De endemiska växtarterna (arter som bara förekommer i strikt avgränsade områden) utgör cirka 15 % av floran på ön och är till största delen unika för Sardinien.